Sitter och väntar på att få prata med Fia, nu är det verkligen så att vi behöver varandra. Jag minns knappt när vi bodde i samma stad senast. Det var snart 7 år sedan tror jag och om man tänker på hur lite vi har setts under dessa 7 år så är det en fantastisk känsla att vi står varann så nära. Jag är så glad över att ha en vän som dig, du känner mig innan och utan och många saker du säger kan ingen annan få ur sig eller förmå sig att säga. Ärlighet är nyckeln i allt och i dig ser jag alltid en sanning. Just den sanning som är så svår att hitta hos så många andra. Uppriktighet. Tydligen saknas det även hos många som står mig mycket nära och som man skulle kunna förvänta sig det ifrån, minst sagt. Att stå för det man tycker, gör och säger är svårt men en grundsten i mitt liv. Bryr man sig så är det inget problem att vara ärlig.
Fia, du betyder så mycket för mig och jag skulle inte ha klarat dessa snart tre (!!) månader här hemma om jag inte hade haft dig. Fortsätt att vara den du är för du är BÄST!
Idag tänker jag väldigt väldigt mycket och har gjort det ända sedan jag vaknade. Det är många känslor, jobbiga känslor, som jag får upp eftersom jag hade planer för den här dagen som inte blev som jag ville. Sen försöker jag ändå göra det rätta men det verkar jag ändå inte ha gjort och då blir det ännu jobbigare. Kan man stänga av sin hjärna för en stund?
Kan man skapa egna minnesluckor? I såfall har jag en del jag vill upprätta, så jag slipper vara ledsen och må skit.
Man styr över sitt eget liv men ändå är man så maktlös när man vill en sak men känslor och tankar gör precis tvärtom. Avtrubbad känner jag mig. Inget spelar tillräckligt mycket roll för att jag ska bry mig, allting blir ingenting. Jag gräver lätt ner mig i sorgliga minnen och tänker på allt jag hade velat göra annorlunda. Så mycket annorlunda. Och sen inser jag ju att jag faktiskt inte alls hade kunnat göra saker annorlunda för jag har alltid gjort det jag trott på och det jag stått för. Jag har verkligen kämpat för att leva det liv jag lever och för att ha fått göra det jag har gjort och jag är stolt, men nu undrar man ju om man inte förtjänat bättre än att må såhär.
Det suger att inte må bra.
Imorgon ska jag vaknare gladare och efter jobbet ska jag ju på en uppiggande finmiddag med min "Facebook"-man Lukas =)... som snart flyttar till Stockholm och blir jurist på riktigt. Eller först ska han lära sig räkna som han själv säger, men i höst blir han viktigpetter. Kommer sakna honom massor på jobbet för han är en sprallig, galen fotbollsnörd och en fantastisk fin och rolig person som var en av de första jag lärde känna när jag flyttade hit hösten 2005. Shit, va längesen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar