Roliga tider tack!

Ligger i sängen med min lilla laptop i knät. Är för trött för att göra något vettigt, orkar inte ens gå upp och laga mat så det blir väl fil och flingor ikväll igen. Sen ska jag se fotbollen om en stund och jag hoppas att Tyskland vinner. Gick på stan efter jobbet och jag vet inte hur jag lyckades fördriva 2h där genom att bara gå runt och glo. Jag shoppade ju inget, vilket var bra iofs, men är det verkligen SÅ kul att bara gå runt och se saker? Näe. Jag ville bara inte gå hem. Gick runt och funderade på om jag skulle ringa någon för en fika, jag fikar ju aldrig. Men jag gick in med en glass till Carro på Mood istället. Vi satt i fönstret och pratade ett bra tag, det är skönt att se att hon går vidare och kan skratta fast att hon sörjer sin Jesper. Hon säger att hon är en sån som tar lätt på det mesta (utan att för den saken skull inte bry sig om saker) och verkligen ser realistiskt på livet. Jag försöker ju vara så. Jag undrar hur mycket man egentligen ska bry sig om saker som sker? Vi tjejer är ju duktiga på att älta det ena och det andra och många gånger har man ju önskat att man bara kan släppa allt och inte tänka på något som är jobbigt. Men samtidigt kommer det alltid en tid, förr eller senare, då känslor och tankar kommer ikapp. Och det är då man måste ha en plan. Jag står någonstans mittemellan just nu tror jag. Ska jag släppa taget om delar av mitt liv så som det varit de senaste fem åren, eller ska jag fortsätta som jag gör och låta tiden visa mig när jag kan göra det utan att må dåligt över det? Ingen kan läsa av mig, tänker jag inte högt vet ingen vad jag tänker. Det syns inte på mig så jag har all chans i världen att bara dra på vilket pokerface jag nu vill och släppa taget... för eller senare kanske jag övertygat mig själv och det vore nog bra. Jag vill styra och jag vill ha kontroll. När har jag tänkt klart? Tiden går så oerhört snabbt och det enda man kan påverka är sitt eget liv. Alla har samma antal timmar på dygnet och jag är den enda som kan bestämma över min tid. Men det är lätt att fastna i vardagarna... på ett sätt är det väldigt bra för mig, fullt upp med jobb och så rullar det på. Helt plötsligt kanske det har gått ett år, eller två. Men livet är NU och inte vill jag missa något av mitt eget liv. Man vet aldrig vad som händer fram över så leva vill jag och roligt ska det vara! För livet är faktiskt inte så himla svårt som många säger, JAG känner mig inte svår direkt. Vem som helst kan lära känna mig, jag är öppen om det mesta och inte speciellt svår att läsa av. Ljuga kan jag inte, tyvärr får jag säga ibland. Men att leva livet är svårt. Om man inte gör det ensam, då kan man ju rocka loss hur man vill. Delad glädje är dubbel glädje och jag vill ha roligt med någon. Har man inte roligt så kan man lägga ner. För mig går det mesta ut på att ha roligt och jag har inte gjort mycket senaste åren som inte gått ut på att ha så roligt som möjligt. Det var inte kul att rensa fisk i Norge men det var roligt att ha gjort det. Det var inte roligt att åka hem från USA, men tanken var ju god och det hade kunnat bli roligt och det var väldigt roligt att vara där. Men hur länge kan man sträva efter att ha roligt? hur länge orkar man? När ska det roliga komma till mig då? Kan inte nåt superkul hända mig typ imorrn? Nåt galet :-) Om jag hade haft möjlighet hade jag bjudit alla mina vänner på en riktigt rolig semester i sommar. Delad glädje ÄR dubbel glädje. Det är så många som går runt och säger att dom vill hitta på nåt roligt men vad gör dom åt saken egentligen? Var är fantasin? Nu ska jag leta reda på några snygga bilder jag kan framkalla.... minnen är roligt :-)