Sen jag började styrketräna på skoj för massor med år sen har jag haft en smygdröm om att kunna göra chins. Det är ju inget sensationellt i sig, det är en övning som egentligen är enkel i sitt utförande men som jag bara aldrig har klarat av sen man var liten och lätt som en fjäder. Jag har ju varit belönad med både ben och rumpa som väger mer än många fjädrar sen man valde att syssla med bollsport som yngre. Och trots att jag tränat armar och rygg har jag aldrig riktigt vågat ge mig på chins. Det har alltid slutat med att jag surat över att vara tjej och avundsjukt stirrat på killar i gymmet som värmer upp med chins som om det vore en situp. Men sen har detta förföljt mig i Uppsala och när jag började träna lite bättre förra hösten har styrkan kommit ikapp vikten en del och kanske har självförtroendet för att ta sig an nya övningar ökat. + att jag har världens bästa coach som inte låter mig släppa sånt jag verkligen vill klara av.
Hur som helst, i mars sa jag till Emil att CHINS är mitt mål och han tog sig an att peppa mig hela vägen mot och till mitt mål. Som syns på bilden från min träningsdagbok så trodde jag att det skulle ta ca en månad. Det tog 5!!! Att göra EN chin. Men skit samma, jag är supernöjd!
För jag ville göra det ordentligt och jag ville göra det utan att fuska eller slarva.
Det har blivit ca 35 pass (har dokumenterat allt men måste kontrollräkna och utvärdera) där jag inte fått komma med några som helst ursäkter om att vara svag, mycket tack vare Emil som varit grym på att vara grym mot mig i gymmet. Jag tränar ju för att bli stark och klara av mål som jag själv valt, då kan jag inte psyka mig själv med att säga att jag är svag även om jag känner så. Jag hatar att inte klara övningar, jag blir lite tokig när jag inte "kan själv" och när det är musklerna som sätter stopp även om huvudet vill. Pannben räcker långt, men ibland räcker det inte hela vägen upp till chinsstången.
Men i kväll drog jag mig UPP och ÖVER för första gången av egen kraft och det tänker jag låta symbolisera inte bara en stark rygg utan så mycket mer. Ett jävla slit som äntligen gav lite payback!
Detta ska självklart firas, hann inte med det idag! sen kommer det nya mål!!!
När jag inte har några fienden inom mig
kan de som kommer på utsidan inte rå på mig! Skön känsla :)
Tack älskling för all pepp, alla bra pass och all vägvisning hur man ska leverera upp till min nya bästa kompis - chinsstången... Du är bäst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar