Catching up

Jag har inte bestämt om den här bloggen ska vara ersättare för dagboken som jag tyvärr inte skrivit i på länge eller om det bara är lite uppdatering om vad jag gör i mitt liv. En blogg är enklare att spara på än en dagbok och det går snabbt att logga in och bara skriva hit något lite snabbt. MEN det blir ju aldrig personligt som i en dagbok och det kan jag sakna ibland. Inte för att jag inte mer än gärna delar med mig av tankar och funderingar med mina vänner (och om det nu skulle vara någon annan som läser än mina vänner) utan snarare för att det känns konstigt och ovant att skriva det jag känner och verkligen tycker. Eller jag skriver ju alltid vad jag tycker och så men ibland skulle jag kunna gå på lite hårdare och gå in lite djupare på vad som bekymrar mig och vad jag tänker på. I allafall, det är anledningen till varför jag blandar allt möjligt här - jag kan inte bestämma mig på vilken nivår jag ska lägga bloggen för det började egentligen som en "resdagbok" och nu är man fast =) Klockan är 20:30 och jag är TRÖTT och har fastnat i soffan och tänker bara flytta mig till sängen senare. Jag känner mig FRI och GLAD över att alla svåra finals är över och jag tror alla gick väldigt bra. Satt kvar på skolan idag och pratade med en tjej i min Sports klass, hon ska ta samma fitness klass som mig i vinter och vi kommer köra stenhårt! Jag skulle ju kunna dra hem till Sverige efter jul för att jag ska ju inte fortsätta här och egentligen är det väl "onödigt" att jag lägger ner mera pengar på klasser här när "det inte leder till nånting". Men det där håller jag inte med om fullt ut för jag tycker verkligen det känns jobbigt att åka hem till Sverige igen. Självklart vet jag att det kommer bli kul där också, jag har underbara vänner och familj och jag kommer ju hitta nåt kul att göra...MEN det är ändå inte samma sak. Jag tycker det känns piss emellanåt och därför behöver jag nån månad på mig att förbereda mig för vad jag nu ska göra. Det är värt vad det kostar för mig eftersom jag ändå betalat så mycket för att komma hit från början. Här är det som att jag har en helt annan energi än hemma, här får jag ett annat självförtroende och lär mig saker varje dag. Jag tog en långpromenad i Marinan igår och tittade på solnedgången bland båtarna och då fylls jag av en panik-känsla när jag tänker på att jag ska lämna det här. Jag får ofta höra att man lever ett sånt lyxliv här på lånade pengar och hur det kommer svida senare och ja, visst stämmer det, att bo bland palmer, strand, pool och allt sånt ÄR lyx för sånna som mig. Men sen väljer man vad man gör med möjligheten man fått här...om man väljer att ligga och titta på palmer och springa runt på fester och bara bry sig om att "ha kul". Eller om man väljer att satsa 100% på skolan och ser allt annat som en bonus. Jag har gjort det senare valet sen dag 1 då jag kom hit och det har även alla jag umgås med här. Nog för att jag pratar mycket om det som är runt omkring men jag skulle aldrig sumpa skolan. Och jag ska inte ens vara kvar här så många undrar ju varför jag ändå är så seriös? Jag har endast missat två lektioner på ett år och det var när jag flög till Vancouver och Florida nu i höst. Och jag har lärt mig en massa om en massa och jag är 100% säker på att vad jag än gör i framtiden kommer jag aldrig nånsin ångra att jag varit här. Det kommer komma stunder i Sverige då jag kommer ifrågasätta vad jag tänkte på när jag drog hem, men jag vet att till exempel Eddie kommer hjälpa mig komma över det. Så småningom. =) Sen blir det nog bra när jag insett att jag inte ska bo här utan jag kan börja skapa mig ett liv i Sverige. För det har verkligen bara varit någon jag gjort tillfälligt förrut, jag har nog ALLTID vetat att jag skulle hamna här och jag har alltid velat hamna här. Som många av er vet =) Hur som helst så det jag ville säga nu är att jag snart är klar med skolan här och att det varit så himla kul och det märks på mina resultat. Jag har aldrig tidigare varit mer målinriktad eller fokuserad och jag såg till och med framemot att skriva mitt sista prov idag. Så om jag inte kommit längre om ett år kan ni vara säkra på att jag åker tillbaka hit och avslutar det jag påbörjat. Ni ska veta hur svårt det är att säga att man ska dra härifrån när till exempel tanten på internationella kansliet ser ens betyg och säger "oh you're doing so good, where are you gonna transfer?" Nej jag ska ju till Sverige.............................. Tur att jag får två veckor på Tahiti först med min älskling, jag kommer inte vilja vara utom honom sen igen och då måste jag ju till Sverige ;-) Om jag inte kan få honom att stanna här, hehe.