En ljuvlig stund

Just nu gör jag något som jag har längtat efter väldigt mycket. Jag sitter på min balkong och dricker limevatten och tar igen mig lite. Klockan är 19.45 och det är 19 grader varmt, jag har linne på mig och solen har inte gått ner ännu. Det gäller att ta vara på såna här stunder och det gör jag! Tänk att jag kan sitta här på en underbar balkong och lyssna på fågelkvitter.

Sist jag träffade mamma fick jag låna det här fina halsbandet av henne som jag älskar! Det har suttit runt min hals sen jag åkte från henne och det kommer sitta där tills vi ses igen :)

Sic itur ad astra (Så går man mot stjärnorna) Älskade, finaste mamma som kämpat sååååååå otroligt mycket! Jag vill inte tänka tillbaka på förra veckan, som utan tvekan var den värsta i mitt liv, så nu tänker vi bara framåt och på varje dag som ska levas. Mamma har opererats och förhoppningsvis får hon åka hem till helgen, det vore helt underbart inte minst för hennes skull. Mina tankar är ingen annanstans än hos dig mamma, jag har haft otroligt vackra dagar i helgen som jag njutit av, och mina fina vänner har verkligen funnits där för mig. Det betyder SÅ mycket för mig att inte vara ensam. Hur skulle man klara sig utan vänner? Jag skulle definitivt inte klara mig har jag fått bevisat för mig på senaste tiden. Visst, jag är stark, men TACK alla ni som hört av er med all omtanke det betyder mer än ni anar att få en kram eller ett sms. Det har givit mig styrka som jag kan skicka vidare till mamma! Man behöver inte alltid ha något att säga, man kan visa sitt stöd på så många sätt ändå och jag är tacksam för att mina vänner inte flyr undan när det är jobbigt utan kramar och finns nära hela tiden. Det ska jag verkligen komma ihåg i framtiden. Kanske är man mindre rädd när man vet att man fångas upp om man faller?

Nu ska jag njuta av lugnet......