Jag saknar min familj väldigt mycket nu. Ibland känns 30 mil så himla långt borta och ibland känns det verkligen som en evighet sen vi sågs. Önskar att kunde kila över till mamma nu och äta frukost, läsa tidningen och sitta och prata lite. 

Förra veckan somnade morfar in och jag vet att han har det bättre nu. Det hjälper att tänka så. Så himla sorgligt och jag tänker på mormor som nu är själv men som absolut inte är ensam. Längtar efter henne och vet att hon har mycket kvar att leva för, så jag hoppas hon kommer ta vara på det. Har många fina minnen från dagar med morfar, han hade alltid någonting att lära mig, visa mig, fråga om eller förklara. Ordningsam, koll på allt och intresserad av det mesta, det var morfar det. 

Tycker om deras fina hem i Flen.

Mormor när hon fyllde 85 och fick ett nytt snyggt regnställ :)

Pepp!

"You will never change your life until you change something you do daily. 

The secret of your success is found in your daily routine."

In a perfect world...

I en perfekt värld skulle jag hinna allt jag vill hinna, dvs mer än allt jag hinner nu :)

Då skulle min garderob vara färdig idag med alla kläder på plats, i stil med den här...

Man kan ju tycka att när man lagt en helg på att fixa hemma så skulle det vara tomt på flyttkartonger och skräp, men är det något jag lärt mig så är det att allt tar tid. Så mycket mer tid än man tror. Jämt. 

Och vad gör väl det? Förutom att man blir lite trött. 

Igår pausade vi i flyttfixandet och köpte hämtmat från Hodja, låg i sängen och såg ett avsnitt Sons of Anarchy och sen somnade jag i Emils armar. 

Idag efter allt pyssel åkte vi till Henriette och Andreas för att hälsa på lilla Nathaniel som är en vecka gammal idag. Underbart med nytt liv, världens mysigaste lilla bebis <3 p="p">

Nu är hösten sådär fin så jag inte vill gå in när solen lyser. 

Färgade träd, klarblå himmel och krispig luft. 

I morse tog jag på mig springskorna och gav mig ut själv, det var längesen sist och ganska välbehövligt med en reflektionsstund.

Frågan är ju bara hur mycket mer än svordomar det blir när jag bestämmer mig för att kuta uppför den här backen 5 gånger innan frukost? 

Inte mycket till reflektion just där och då kan jag lova.

Löpning löser kanske ingen huvudbry för mig som för andra utan jag får istället verkligen "lura" mig själv in i rätt tankebanor när jag springer för jag tycker inte att det är varken lätt eller speciellt kul. Det som är härligt är att få vara utomhus, när solen värmer och friska luften fyller mina lungor. 

Och efteråt är det såklart skönt i hela kroppen och jag känner mig alltid nöjd att ha sprungit.

För att få ner pulsen helt satte jag mig på bryggan nere vid ån och stretchade lite, gjorde några solhälsningar och lyssnade på den här spellistan. Där kom reflektionen.

Lägg till listan på Spotify om du vill så har du några fina låtar att varva ner till. Viktigt sånt där. 

Jag har slarvat på senaste...

Uppsala är fint i solen!

Nu börjar snart en ny vecka, dom går fort förbi och det går mot mörkare tider. 

Många som har det tungt nu, många som drabbas av sjukdom, sorg och tuffa utmaningar. 

Jag tror det enda som ger den där riktiga kraften då är att vara tillsammans med de personer som ger dig den energi du behöver och förtjänar. Vänner och familj. Gemensam glädje går alltid att locka fram, den når in genom tårar och den tröstar. Kramar hjälper också så glöm inte krama varann, och för mig är endorfiner som Prozac (eller som jag tror att Prozac är..) så träningen får mig glad. 

Igår sprang Emil årets grisigaste löplopp TJURRUSET i Sthlm med Anton och Serhat. 

Den här bilden får mig glad, tre tjurar i solen :)

För mig symboliserar träning: välmående, sunda tankar, positiv attityd och starkt hjärta. 

Vad strävar du efter när du tränar och vad väljer du bort när du inte tränar?

Den här helgen känner jag att jag tränat både mitt yttre och mitt inre. Fin balans.

Hej samboliv!

Sambo på rikt! Massa vuxenpoäng!

Idag flyttade vi in i vår nya lägenhet jag och Emil.
I just love it. Båda två alltså.

Två veckors kaos börjar lugna sig nu. Idag bröt jag ihop en sväng och det är sånt som händer. Stackars Emil. Ibland blir det för mycket och när man är trött, stressad, sjuk och otålig allt på samma gång behövs inte mycket för att bägaren ska rinna över lite. Eller det behövdes rätt mycket, men ändå.
Emil fick torka krokodiltårar och han har varit en klippa idag!
Vi flyttade hans saker för två veckor sen och idag var det allt mitt som skulle upp och ner för trappor.

Men nu äntligen ligger jag i vår säng och ska strax sova första natten i nya hemmet.
Lycklig över att vara just precis här.  Nu ska dom här två bo ihop, det kommer bli hur kul som helst!

Mellanläget

Frustration är energi och energi kan jag rikta och rikta om. En befriande tanke, inte alltid lätt dock.
Ibland känner jag att jag hamnar i mellanlägen. Studsar mellan dag och natt, morgon och kväll, vardag och helg, jobb och privat, tankar och känslor. Ja, ni vet, man hinner ju inte tänka igenom allt man är med om på en dag eller allt som väntar på mig i morgon. Så det stannar med tankar som skyndar förbi och är svåra att grabba tag i. Som att jag aldrig riktigt tar mig tid att tänka klart. Förutom när jag pausar allt och åker bort. Men det har jag lärt mig att jag inte alltid kan så jag vill ju hitta den berömda balansen även om jag inte tror att jag passar i mallen. Men just nu är det lite mycket i min skalle och att vara medmänniska, att ta sig tid för de där små men betydelsefulla sakerna, är jag rädd att inte ta mig tid till. Livet, det som sker när man är upptagen med annat som de säger.... Jorå, jag hajar grejen redan efter ett par veckor. Tänker inte hamna i det berömda ekorrhjulet, jag vägrar.

Jag lyssnade på några avsnitt av "Filosofiska rummet" på P1 igår (moster också ;). Gör det om ni tycker om reflektion och samtal om människor. Lycka pratade dom om, varför är vi inte lyckligare än vi är trots våra fantastiska förutsättningar? Kanske för att vi sätter ribban för högt och då är jag rädd att jag gör det, då vill jag bara bromsa och tänka snälla tankar om att det enda som gör mig riktigt lycklig är att få vara med dom jag älskar och kanske titta lite på havet.

Ofta kan jag känna att "tiden bara går och jag vill ju hinna mer, vill sätta fler mål och vill ta tag i fler nya projekt osv". Det ska jag ju vara glad för och det ger på ett sätt en massa energi.
Men det formas också till konstiga tankar och funderingar om "gör jag rätt, är jag rätt ute?". Det kommer från mig själv, inte utifrån eller från någon annan. Det sitter i det berömda huvudet som man ibland bara vill peka finger åt för det ska ställa så många frågor om allt. Mitt hjärta är mysigare, där bor saker som jag vet är värda att fundera på och som aldrig stressar eller håller på med tvivel.
Jag tycker att den här texten är bra, den hjälper mig och mina tankar. Kanske kan den hjälpa dig?
Bestäm dig för att må bra, så bra du kan alla dagar om året. Det tror jag är värt besväret.

Var den du vill vara och bli den du vill bli, vad ska du annars göra?
Och det är aldrig för sent, gå och lägg dig nu så vaknar du upp till en helt ny dag imorrn.

För den som bestämt sig .... är det aldrig för sent 

För den som bestämt sig .... öppnar sig alltid en väg 

För den som bestämt sig .... blir det svåra enklare 

För den som bestämt sig .... skrämmer inget längre 

För den som bestämt sig ..... växer också självförtroendet 

För den som bestämt sig .... minskar även självtvivlet 

För den som bestämt sig .... finns det ännu en dag 

För den som bestämt sig .... blir orden plötsligt på riktigt 

För den som bestämt sig .... blir målen tydligare än hindren 

För den som bestämt sig .... finns alltid något att kämpa för

We ride together...

Slitsamma veckor med långa dagar, sena nätter, tusen saker att fixa, ont om tid, dåligt med sömn, brandsläckning, många möten, tuff planering och hård träning.

Om vi bara kommer ihåg att kramas och pussas mitt i jakten på att hinna ifatt med allt så ordnar sig allt.

Det gör det ändå, men vi gör det roligare :)

Du gör mig hel i en halvkaosig vardag just nu. 

Världens finaste Emil.

Battle of Uppsala

För 1,5 vecka sen körde jag, Emil och ett gäng sköningar något vi döpte till "Battle of Uppsala".
En träningsutmaning i stan under en hel lördag som vi själva planerade ihop!
Verkligen något som jag rekommenderar er andra som gillar att träna med kompisar att ta efter.
Sjukt kul och går att variera och anpassa precis som man vill.

Läs mer om vad vi gjorde och hur vi la upp dagen HÄR på min vän Sara's träningsblogg!

Vill ni vara med nästa år är det bara att säga till! 

:)

Slow dance

Have you ever watched kids on a merry-go-round? 
Or listened to the rain slapping on the ground? 
Ever followed a butterfly's erratic flight? 
Or gazed at the sun into the fading night? 
You better slow down. Don't dance so fast. Time is short. The music won't last. 

Do you run through each day? On the fly? When you ask How are you? Do you hear the reply? 
When the day is done Do you lie in your bed With the next hundred chores Running through your head? 
You'd better slow down.
Don't dance so fast. Time is short. The music won't last. Ever told your friend, We'll do it tomorrow? 
And in your haste, Not see his/her sorrow? 
Ever lost touch, Let a good friendship die Cause you never had time To call and say,'Hi'????? 
You'd better slow down. Don't dance so fast. Time is short. The music won't last. Life is not a race. 
Do take it slower.
Hear the music before the song is over. Dance slow.

Jag och Emil pratade om tid igår när vi åt middag. Tid som vi har och tid som vi inte har. 

Tid är det dyrbaraste vi har och känslan att ägna den åt värdefulla saker är viktig. 

Så idag tog jag mig tid att gå igenom papper som länge legat undanstoppade. Jag är dålig på att öppna post till exempel vilket inte är så bra. Sedan ringde jag tre samtal till personer jag inte pratat med på länge endast på grund av att jag inte tagit mig tid att ringa. 

Så enkelt är det. Det är bara att ta sig tiden, så finns den helt plötsligt. 

Och du kommer aldrig ha så mycket tid som du har just nu. Ta vara på varje dag <3 i="i">

Yours truly, NIKE

När världens främsta atleter samlades i London för att göra upp om alla OS-medaljer och säkra sina fortsatta satsningar i form av nya, feta sponsorkontrakt valde sportföretaget NIKE att inte vara delaktiga på plats med någon eventsponsring.

Istället gör de som så ofta förr - inspirerar till stordåd - på sitt eget sätt! De släppte en viral kampanj (Find your greatness) som talar om för oss att världens främsta atleter och storstjärnor finns överallt. En superstjärnas definition är något du och jag bestämmer själva. Känner jag mig som en atlet, så är jag också en, oavsett om jag vinner OS guld eller inte. De fokuserar alltså på oss vanliga människor som kämpar och går våra egna matcher, istället för att som de alltid gjort förr - lyfta fram världsmästarna.
Men också som de säger att ibland är inte "greatness" en kamp eller höga ambitioner utan ibland är det bara KUL. 

En otroligt berörande och vacker reklam tycker jag. Nathan, 12 år och kraftigt överviktig är en symbol för ett stort samhällsproblem runt om i världen. Filmen har kritiserats och omdiskuterats mycket och även anklagats för att vara kränkande och nedlåtande.
Det tycker inte jag. Snarare slår dom huvudet på spiken vad sport ska handla om - varje enskild individs förmåga och vilja. Det är en kamp att vara 12år och tjock tror jag. Kanske inte för alla, men för många. Man ska absolut inte mobba de som är överviktiga, men kan de inspireras till att må bättre och börja röra på sig är det bra. Jag vill tro att alla kan relatera till Nathan och känner med honom. Självklart är det "greatness" att våga förändra sitt levnadssätt, att leva som den du vill vara istället för den du alltid varit är stort. Och ja, självklart vill NIKE sälja skor men jag tycker inte det finns något fel i att "spela på känslor". Tvärtom. Det är ju känslorna vi tar våra flesta beslut utifrån.

Jag älskar NIKE och har alltid haft det som mitt absoluta favoritmärke. Jag tror att NIKE är anledningen till att jag älskar reklam.
Här är en annan grym reklamfilm regisserad av David Fincher ("Seven"):


Jag minns inte ett liv utan NIKE. Jag minns hur jag drömde om de där basketskorna med ett kardborreband över lästen och med en stor vit swoosh på sidan. Jag fick dom till slut.

Jag minns alla affischer med Michael Jordan och jag minns att jag alltid kunnat stava till "Just Do It". Jag minns när jag fick hålla tillbaka glädjetjutet när jag för första gången klev in på en NIKE outlet i Florida för 12 år sen och kom ut med mängder av prylar, allt från klocka, keps, vattenflaska, kläder och skor. Och jag minns alla anteckningsblock nerkladdade med swooshen,

Eftersom jag alltid har tränat så har NIKE alltid varit relevanta för mig. Jag sliter deras produkter mer än gärna och tycker det mesta håller bra kvalitet. Fast jag tror absolut att något annat märke skulle kunna konkurrera ut produkterna som sådana.  

Men aldrig känslan, där är NIKE oslagbara och ligger så långt före, kanske eftersom de hela tiden pratar till individen och får dig att känna hur grym du är!

Jag undrar hur många timmar NIKE jag konsumerar per år? 

Det är ett varumärke, det enda hittills, som passar mig från det att jag kliver upp på morgonen, följer med mig till jobbet där jag hämtar mycket inspiration, är med till gymmet och sen även följer mig tills att jag lägger mig i form av bilder, klipp, #-tags, inlägg, quotes mm. 

Jag tycker det är häftigt och fascinerande snarare än skrämmande, och det ska bli intressant att se om något annat märke tar och får samma plats innan jag dör.

#JUST DO IT!

När 'Title IX' fyllde 40år (lagen mot könsdiskriminering) i år gjorde NIKE en reklam med bara tjejer.
Normalt har jag svårt för girl-power-statements men den här är grym!
Den överdriver inte, den är bara sann och jag älskar slutorden "I just wanna play ball".
Äkta passion och glädje för något kickar så mycket rumpa med saker som talang, förutsättningar, mål, kön och förmåga enligt mig!

Jag & Lottie på Årets NIKE konvent i Globen! 

CHINS - check!!!

Sen jag började styrketräna på skoj för massor med år sen har jag haft en smygdröm om att kunna göra chins. Det är ju inget sensationellt i sig, det är en övning som egentligen är enkel i sitt utförande men som jag bara aldrig har klarat av sen man var liten och lätt som en fjäder. Jag har ju varit belönad med både ben och rumpa som väger mer än många fjädrar sen man valde att syssla med bollsport som yngre. Och trots att jag tränat armar och rygg har jag aldrig riktigt vågat ge mig på chins. Det har alltid slutat med att jag surat över att vara tjej och avundsjukt stirrat på killar i gymmet som värmer upp med chins som om det vore en situp. Men sen har detta förföljt mig i Uppsala och när jag började träna lite bättre förra hösten har styrkan kommit ikapp vikten en del och kanske har självförtroendet för att ta sig an nya övningar ökat. + att jag har världens bästa coach som inte låter mig släppa sånt jag verkligen vill klara av.
Hur som helst, i mars sa jag till Emil att CHINS är mitt mål och han tog sig an att peppa mig hela vägen mot och till mitt mål. Som syns på bilden från min träningsdagbok så trodde jag att det skulle ta ca en månad. Det tog 5!!! Att göra EN chin. Men skit samma, jag är supernöjd!
För jag ville göra det ordentligt och jag ville göra det utan att fuska eller slarva.
Det har blivit ca 35 pass (har dokumenterat allt men måste kontrollräkna och utvärdera) där jag inte fått komma med några som helst ursäkter om att vara svag, mycket tack vare Emil som varit grym på att vara grym mot mig i gymmet. Jag tränar ju för att bli stark och klara av mål som jag själv valt, då kan jag inte psyka mig själv med att säga att jag är svag även om jag känner så. Jag hatar att inte klara övningar, jag blir lite tokig när jag inte "kan själv" och när det är musklerna som sätter stopp även om huvudet vill. Pannben räcker långt, men ibland räcker det inte hela vägen upp till chinsstången.

Men i kväll drog jag mig UPP och ÖVER för första gången av egen kraft och det tänker jag låta symbolisera inte bara en stark rygg utan så mycket mer. Ett jävla slit som äntligen gav lite payback!
Detta ska självklart firas, hann inte med det idag! sen kommer det nya mål!!!

När jag inte har några fienden inom mig 
kan de som kommer på utsidan inte rå på mig! Skön känsla :)

Tack älskling för all pepp, alla bra pass och all vägvisning hur man ska leverera upp till min nya bästa kompis - chinsstången... Du är bäst :) 

Aj aj, haj haj

Fia slogs med vågor och helt plötsligt dök en fena upp och körde över henne.. Fenan tillhörde ingen haj men en surfbräda vars ägare inte hade full koll på styrningen... Så det blev 4 stygn mellan tårna, Chrisan fick hålla handen och torka tårar. Aj aj,inge mer surf för Fia som kämpar på med halt fot här nere nu.. Stackars :(

När hon inte får röra sig så mycket måste energin ut på annat sätt så i två dagar har hon underhållit mig med roliga kommentarer. Jag har garvat hysteriskt och folk tror nog inte vi är helt friska kanske :)
Bra för Fia att hon även tvingad snacka engelska med dom andra som bor här när jag är i vattnet! You are very duktig!!
<3
En dag kvar snart bara, surfet gick bra idag och jag är superglad!

Grattis finaste syster!

Puss på din födelsedag!!!

Hossegor, hurra!

Vi surfar, vi sover, vi pratar och vi skrattar.
Min och Fias första utlandsresa tillsammans. Älskade bästis, tack för att du finns <3

Those are the days...

S-E-M-E-S-T-E-R!!!!!!!

Började på bästa sätt med att Emil kom hem från Kroatien, en lovely middag med fina vännerna, vi hyrde kajaker och paddlade till en strand och åt middag igår, Freddie kom på snabbvisit, åt frukost nere vid ån idag, fick besök av mamma och Per en sväng innan de drog till Östhammar och jag och Emil åkte till Arlanda cable park så jag skulle få göra wakepremiär.
Hem ikväll och åt en supergod middag och avslutade med äppelpaj som min älskling bakade, och en film. Just ja, vi hade ett långt, givande samtal också :)
Vila? Vi?

Nu sitter jag på Skavsta och ska åka till Frankrike och surfa. En dröm blir sann och de senaste dagarna har varit magiska. Så fina människor jag har i mitt liv och vad härligt det är med sommar!

Trött på regnet?

Testa den här cross-fit serien så är inte regnet ditt problem längre. Prova att inte vila mellan seten. Enbart kroppen som verktyg. Good luck!

”300″

25 reps Armhävningar

50 reps Utfallsgång

50 reps Upphopp

50 sek Dynamisk planka

50 sek Superman statisk 

50 reps Indrag av knä – Sida

25 reps Burpees

Instagram

Nu kan ni följa min Emil på Instagram. Han lägger inte bara upp söta meddelanden till mig, men håll med om att det här var för fint för att inte dela :)
You light up my life! <3
Mamma, förstår du vilken fin kille jag har?

My life would suck without you

Emil har det lite för bra i Kroatien, men det är han värd och han sprider energi till mig :) saknar honom massor!!!

Här hemma är det rätt grått nu, men då hittar man på roliga saker som lyser upp. Nyss varit på middag på Lingon med träningstjejerna, vi körde spinning först. Igår var det bröllops fiesta på Skaris när Jocke (kollega) och Fredrika gifte sig. Magisk stämning, mexikanskt tema och strålande sol!
Mera måndagsbröllop säger jag!!!
Dock inte superpigg på jobbet idag :)