Droger hos frisören

Det blev ingen kapning av luggen men lite ljusare slingor och nya tjejen var duktig och trevlig. Jag fastnade i en tidning medans jag väntade på att hon skulle bli klar med kunden innan och måste skriva av mig lite....

Jag kunde inte sluta läsa den här tidningen.

Det var en tidning från något antidrogförbund och handlade såklart bara om droger. Ett aktuellt ämne i min värld och jag vill verkligen läsa mer om hur det är att vara i ett drogberoende och hur man kan ta sig ur det. (Och nej, jag själv är inte drogmissbrukare). Varje dag kastas det ut bilder och stories om kändisar som tar droger, är fast i drogberoende eller har lyckas ta sig ur ett missbruk. Så många är de skådisar, artister, programledare eller andra som gjort....en Britney. Men många gånger när det handlar om kändisar (för att inte säga VARJE gång) så glorifieras drogmissbruket väldigt mycket. Ena veckan är hon eller han missbrukare men då åker dom bara till ågot fint rehab-center på den amerikanska landsbygden i några veckor och sen är dom ur skiten. Yeah right. Sen står det "Lindsay lyckades, she's back" eller "Kate Hudson la in sig själv på rehab och blev kvitt sitt missbruk" på löpsedlarna och det ges kommentarer om att det skulle vara trendy att se lite "heroin-chic" ut. Sen NÄR är det på något sätt okej eller minsta fräscht att ta droger? Sen när är det coolt att se skabbig, mager och påtänd ut? Sen när vill folk ta droger frivilligt? Jag tycker inte det är konstigt att knarkandet ökar, Kate Moss är ju toppmodell och hon knarkar ju. Man blir smal och glad av droger så varför inte liksom? Folk testar droger precis som de testar annat för att bli snyggare, smalare, populärare eller förtränga allt som gör ont här i livet. Att ta sig ur ett missbruk är inte lätt som en plätt som det verkar på kändisarna. Det är inte bara att åka till rehab 3 veckor och komma hem som en ny människa. Jag vet inte, för jag har inte testat - varken droger eller rehab - men jag vet ändå. Det finns en person här i världen som jag skulle göra vad som helst för att få frisk och drogfri. Det finns en person som jag hoppas mer än någon annan i världen ska kunna bestämma sig för att livet är värt att leva drogfri och att man ska ta hand om sin enda kropp innan det är för sent. Jag önskar inte ens min värsta fiende ett missbruk. Det verkar rent ut sagt vara ett jävla helvete! Den här boken ska jag beställa till mig själv och till den personen som jag älskar väldigt mycket. Läs här nere, beskrivning av boken, och förstå att droger finns överallt och är jävligt otäckt och användning av droger är ALLTID glorifierat:

Civilekonom från Handels, bra jobb i finansbranschen och ett oklanderligt yttre. Samtidigt stora mängder alkohol, tabletter, amfetamin och kokain. Dagligen. Kliv in i skallen på Henrik; ung, skarpsinnig, välutbildad och besatt av pengar, status och yta. Följ med på en resa i överljudsfart bland krogar, droger och kriminalitet. En inre resa av rädsla, förakt och bottenlöst moraliskt förfall. En sågtandad centrifug som aldrig upphör att accelerera ... Parasiten är Fredrik Ljungs romandebut. Boken bygger delvis på författarens egna erfarenheter, men är inte självbiografisk. »Tjugoåtta år, äntligen nykter och drogfri, men med skabbig lever, snurrig skalle och sabbad karriär hade jag inte en aning om hur jag skulle ratta situationen. Synd om mig? I helvete heller. Tyckte jag det själv? Så in i helvete. Till slut gjorde jag två saker: drog igång ett företag och började skriva.«

Fredrik Ljung