Yours truly, NIKE

När världens främsta atleter samlades i London för att göra upp om alla OS-medaljer och säkra sina fortsatta satsningar i form av nya, feta sponsorkontrakt valde sportföretaget NIKE att inte vara delaktiga på plats med någon eventsponsring.

Istället gör de som så ofta förr - inspirerar till stordåd - på sitt eget sätt! De släppte en viral kampanj (Find your greatness) som talar om för oss att världens främsta atleter och storstjärnor finns överallt. En superstjärnas definition är något du och jag bestämmer själva. Känner jag mig som en atlet, så är jag också en, oavsett om jag vinner OS guld eller inte. De fokuserar alltså på oss vanliga människor som kämpar och går våra egna matcher, istället för att som de alltid gjort förr - lyfta fram världsmästarna.
Men också som de säger att ibland är inte "greatness" en kamp eller höga ambitioner utan ibland är det bara KUL. 

En otroligt berörande och vacker reklam tycker jag. Nathan, 12 år och kraftigt överviktig är en symbol för ett stort samhällsproblem runt om i världen. Filmen har kritiserats och omdiskuterats mycket och även anklagats för att vara kränkande och nedlåtande.
Det tycker inte jag. Snarare slår dom huvudet på spiken vad sport ska handla om - varje enskild individs förmåga och vilja. Det är en kamp att vara 12år och tjock tror jag. Kanske inte för alla, men för många. Man ska absolut inte mobba de som är överviktiga, men kan de inspireras till att må bättre och börja röra på sig är det bra. Jag vill tro att alla kan relatera till Nathan och känner med honom. Självklart är det "greatness" att våga förändra sitt levnadssätt, att leva som den du vill vara istället för den du alltid varit är stort. Och ja, självklart vill NIKE sälja skor men jag tycker inte det finns något fel i att "spela på känslor". Tvärtom. Det är ju känslorna vi tar våra flesta beslut utifrån.

Jag älskar NIKE och har alltid haft det som mitt absoluta favoritmärke. Jag tror att NIKE är anledningen till att jag älskar reklam.
Här är en annan grym reklamfilm regisserad av David Fincher ("Seven"):


Jag minns inte ett liv utan NIKE. Jag minns hur jag drömde om de där basketskorna med ett kardborreband över lästen och med en stor vit swoosh på sidan. Jag fick dom till slut.

Jag minns alla affischer med Michael Jordan och jag minns att jag alltid kunnat stava till "Just Do It". Jag minns när jag fick hålla tillbaka glädjetjutet när jag för första gången klev in på en NIKE outlet i Florida för 12 år sen och kom ut med mängder av prylar, allt från klocka, keps, vattenflaska, kläder och skor. Och jag minns alla anteckningsblock nerkladdade med swooshen,

Eftersom jag alltid har tränat så har NIKE alltid varit relevanta för mig. Jag sliter deras produkter mer än gärna och tycker det mesta håller bra kvalitet. Fast jag tror absolut att något annat märke skulle kunna konkurrera ut produkterna som sådana.  

Men aldrig känslan, där är NIKE oslagbara och ligger så långt före, kanske eftersom de hela tiden pratar till individen och får dig att känna hur grym du är!

Jag undrar hur många timmar NIKE jag konsumerar per år? 

Det är ett varumärke, det enda hittills, som passar mig från det att jag kliver upp på morgonen, följer med mig till jobbet där jag hämtar mycket inspiration, är med till gymmet och sen även följer mig tills att jag lägger mig i form av bilder, klipp, #-tags, inlägg, quotes mm. 

Jag tycker det är häftigt och fascinerande snarare än skrämmande, och det ska bli intressant att se om något annat märke tar och får samma plats innan jag dör.

#JUST DO IT!

När 'Title IX' fyllde 40år (lagen mot könsdiskriminering) i år gjorde NIKE en reklam med bara tjejer.
Normalt har jag svårt för girl-power-statements men den här är grym!
Den överdriver inte, den är bara sann och jag älskar slutorden "I just wanna play ball".
Äkta passion och glädje för något kickar så mycket rumpa med saker som talang, förutsättningar, mål, kön och förmåga enligt mig!

Jag & Lottie på Årets NIKE konvent i Globen! 

CHINS - check!!!

Sen jag började styrketräna på skoj för massor med år sen har jag haft en smygdröm om att kunna göra chins. Det är ju inget sensationellt i sig, det är en övning som egentligen är enkel i sitt utförande men som jag bara aldrig har klarat av sen man var liten och lätt som en fjäder. Jag har ju varit belönad med både ben och rumpa som väger mer än många fjädrar sen man valde att syssla med bollsport som yngre. Och trots att jag tränat armar och rygg har jag aldrig riktigt vågat ge mig på chins. Det har alltid slutat med att jag surat över att vara tjej och avundsjukt stirrat på killar i gymmet som värmer upp med chins som om det vore en situp. Men sen har detta förföljt mig i Uppsala och när jag började träna lite bättre förra hösten har styrkan kommit ikapp vikten en del och kanske har självförtroendet för att ta sig an nya övningar ökat. + att jag har världens bästa coach som inte låter mig släppa sånt jag verkligen vill klara av.
Hur som helst, i mars sa jag till Emil att CHINS är mitt mål och han tog sig an att peppa mig hela vägen mot och till mitt mål. Som syns på bilden från min träningsdagbok så trodde jag att det skulle ta ca en månad. Det tog 5!!! Att göra EN chin. Men skit samma, jag är supernöjd!
För jag ville göra det ordentligt och jag ville göra det utan att fuska eller slarva.
Det har blivit ca 35 pass (har dokumenterat allt men måste kontrollräkna och utvärdera) där jag inte fått komma med några som helst ursäkter om att vara svag, mycket tack vare Emil som varit grym på att vara grym mot mig i gymmet. Jag tränar ju för att bli stark och klara av mål som jag själv valt, då kan jag inte psyka mig själv med att säga att jag är svag även om jag känner så. Jag hatar att inte klara övningar, jag blir lite tokig när jag inte "kan själv" och när det är musklerna som sätter stopp även om huvudet vill. Pannben räcker långt, men ibland räcker det inte hela vägen upp till chinsstången.

Men i kväll drog jag mig UPP och ÖVER för första gången av egen kraft och det tänker jag låta symbolisera inte bara en stark rygg utan så mycket mer. Ett jävla slit som äntligen gav lite payback!
Detta ska självklart firas, hann inte med det idag! sen kommer det nya mål!!!

När jag inte har några fienden inom mig 
kan de som kommer på utsidan inte rå på mig! Skön känsla :)

Tack älskling för all pepp, alla bra pass och all vägvisning hur man ska leverera upp till min nya bästa kompis - chinsstången... Du är bäst :)