I en perfekt värld skulle jag hinna allt jag vill hinna, dvs mer än allt jag hinner nu :)
Då skulle min garderob vara färdig idag med alla kläder på plats, i stil med den här...
Man kan ju tycka att när man lagt en helg på att fixa hemma så skulle det vara tomt på flyttkartonger och skräp, men är det något jag lärt mig så är det att allt tar tid. Så mycket mer tid än man tror. Jämt.
Och vad gör väl det? Förutom att man blir lite trött.
Igår pausade vi i flyttfixandet och köpte hämtmat från Hodja, låg i sängen och såg ett avsnitt Sons of Anarchy och sen somnade jag i Emils armar.
Idag efter allt pyssel åkte vi till Henriette och Andreas för att hälsa på lilla Nathaniel som är en vecka gammal idag. Underbart med nytt liv, världens mysigaste lilla bebis <3 p="p">
Nu är hösten sådär fin så jag inte vill gå in när solen lyser.
Färgade träd, klarblå himmel och krispig luft.
I morse tog jag på mig springskorna och gav mig ut själv, det var längesen sist och ganska välbehövligt med en reflektionsstund.
Frågan är ju bara hur mycket mer än svordomar det blir när jag bestämmer mig för att kuta uppför den här backen 5 gånger innan frukost?
Inte mycket till reflektion just där och då kan jag lova.
Löpning löser kanske ingen huvudbry för mig som för andra utan jag får istället verkligen "lura" mig själv in i rätt tankebanor när jag springer för jag tycker inte att det är varken lätt eller speciellt kul. Det som är härligt är att få vara utomhus, när solen värmer och friska luften fyller mina lungor.
Och efteråt är det såklart skönt i hela kroppen och jag känner mig alltid nöjd att ha sprungit.
För att få ner pulsen helt satte jag mig på bryggan nere vid ån och stretchade lite, gjorde några solhälsningar och lyssnade på den här spellistan. Där kom reflektionen.
Lägg till listan på Spotify om du vill så har du några fina låtar att varva ner till. Viktigt sånt där.
Jag har slarvat på senaste...
Uppsala är fint i solen!
Nu börjar snart en ny vecka, dom går fort förbi och det går mot mörkare tider.
Många som har det tungt nu, många som drabbas av sjukdom, sorg och tuffa utmaningar.
Jag tror det enda som ger den där riktiga kraften då är att vara tillsammans med de personer som ger dig den energi du behöver och förtjänar. Vänner och familj. Gemensam glädje går alltid att locka fram, den når in genom tårar och den tröstar. Kramar hjälper också så glöm inte krama varann, och för mig är endorfiner som Prozac (eller som jag tror att Prozac är..) så träningen får mig glad.
Igår sprang Emil årets grisigaste löplopp TJURRUSET i Sthlm med Anton och Serhat.
Den här bilden får mig glad, tre tjurar i solen :)
För mig symboliserar träning: välmående, sunda tankar, positiv attityd och starkt hjärta.
Vad strävar du efter när du tränar och vad väljer du bort när du inte tränar?
Den här helgen känner jag att jag tränat både mitt yttre och mitt inre. Fin balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar