Idag skulle jag varit i Thailand på mina bästa vänners underbara strandbröllop!

Det känns bara sorgligt att tänka på men jag måste skriva ner det så jag kan gå tillbaka och läsa det här om några år och se vilken vändning allt tog. 

Tänk vad man kan gå och längta och tro att saker och ting ska bli och vara på ett visst sätt, och sen på bara några veckor så förändras allt och vänner blir ovänner och kärlek blir till hat.

För fem månader sen, precis när vi skulle börja planera möhippan och boka flygresan, berättade ju en annan av mina bästa vänner att det inte blir något bröllop.

För att hon blivit ihop med mannen som hennes bästa kompis skulle gifta sig med.

Hur hanterar man det som tredje bästa vän? Kaos. Jag försökte sätta mig in i situationen om det varit jag som blivit bedragen av man och bästis och agera därefter, men kände mig själv bedragen och lurad av min bästa vän. Kaos. Otäckt hur fel man kan ha om en vän, eller två.

Och sen tar den här dåliga filmen inte slut eftersom ynkryggen fortsätter att bedra och bedra och bedra och bedra. Och krypa tillbaka. Och bedra lite till. Salt i sår och jag förstår inte hur han kan hålla reda på alla lögner själv. 

Tills äntligen min kloka vän får nog och lämnar allt. 

Tack, nu får filmen gärna vara slut, ni kan få leva lyckliga alla era dagar och jag vill inte ha mer drama. Inga fler falska polare och inga lögnare för nu är allt bra igen. Känns helt sjukt hur man anpassar sig egentligen. Nähä, inget bröllop så vi går väl vidare då och tiden läker alla sår, osv osv.

Jag har nog aldrig känt så mycket för en vän som jag gjort sen detta hände och det beror på att det inte är en olycka som hänt utan att det är två människor som gör världens snällaste och mest varmhjärtade tjej så himla illa. Medvetet. 

Mitt hjärta har en förmåga att inte bara pumpa blod, det engagerar sig i mina vänner väldigt mycket eftersom att i min värld finns det ingen lycka om man inte har vänner. Jag har accepterat det nu trots att det medför att jag reagerar starkt på saker som kanske inte alltid har med mig att göra, men jag tänker ju att det hade kunnat ha med mig att göra och så gör det ont. Men sån är jag och jag vill hellre ha vänner som reagerar när något känns fel än som står bredvid och väntar på min reaktion. 

Kärleken till pojkvänner, drömmän, killar och prinsar har en förmåga att överleva allt här i världen. 

Men det gör inte vänskap, där finns det oskrivna regler. Snälla, bryt dom inte och gör du det så kom tillbaka, be om förlåtelse tusen gånger om och gör allt bra igen. Det är värt det, bästa vänner växer inte på träd och om dom gör det så berätta gärna var :) 

Därför står jag fast vid att livet inte bara går ut på att hitta mannen du vill gifta dig med. 

Utan minst lika mycket på att hitta dina brudtärnor.

För när männen lämnar oss, vilket dom gör även i de bästa av sagor, eller när det blir trubbel i paradiset vilket det blir, så hjälper brudtärnorna till att skriva om sagan och torka våra tårar tills vi ser ljuset igen. Sen kanske det krävs en audition bland brudtärnorna då och då, vad vet jag. Någonting ville väl den där guden lära oss i och med dessa månader.

Jag hoppas just nu bara en sak - att jag varit det stöd jag själv hade velat ha om det varit jag som skulle gift mig idag men som råkade ut för två personers lika bristande självkontroll, lögner och egoistiska bortförklaringar. 

Jag tror att vi går starkare som vänner ur det här och att min vän har gjort ett bra val som lämnar och går vidare. För vi är ju alla övertygade, även om det ibland sitter långt inne, att godheten segrar. Och karma brukar komma och ta en när man minst anar det, vilket också är en sorts tröst ibland. 

Men hämndlysten ska man inte vara, det tar bara en massa energi. Energi som jag vill lägga på annat!

Så istället för bröllop blev det en direktsänd begravning idag - Whitney's. Ska sova nu och inte fundera mer över symboliken i det... Godnatt och puss på er, kompisar!