I torsdags blev jag medbjuden på en galamiddag i Stockholms stadshus. Det var Ernst & Young som utsåg "Entrepreneur Of The Year" i Blå Hallen, där Nobelfesten hålls varje år och där jag aldrig tidigare varit. Det var en mycket rolig och inspirerande kväll, eller afton kanske man säger :)
Med väldigt trevligt sällskap och finklänningen på var det middag för inte mindre än 700 (!) personer och utdelning av flera fina priser.... bl.a Årets Kvinnliga/Manliga Stjärnskott och sen Årets Entreprenör som i år gick till Björn Örås som har startat POOLIA bland annat.
Nu får han representera Sverige i VM i entreprenörskap i Monaco i sommar. Ganska häftigt att det går att tävla i entreprenörskap, det finns ju så många duktiga personer inom så många olika brancher och jag skulle ha svårt att utse en enda vinnare. Sverige har många duktiga entreprenörer i alla delar av landet, många charmiga företagare som bor i mindre städer och byar, gillar deras blyga framtoning :)
Jag imponeras annars mest av de som kämpat sig uppåt och som faktiskt VÅGAR visa äkta stolthet och glädje när de får lite lön för mödan eller vinner ett fint pris. För hur ofta händer det? Det är inte lätt för alla att skrika ut sin glädje (som jag tror att många fler känner än de som vågar visa det) utan man ska helst förklara sig och tacka alla andra innan man tar emot ett pris lite försynt. Jag undrar hur många som sätter sig ner ibland och verkligen känner sig glada för vad de åstadkommit. Att njuta under vägen till målet är något jag tror ger ännu mer! För målet har en förmåga att förflytta sig framåt/uppåt ju närmare man kommer det....
Om du har kämpat stenhårt för något du tror på och människor runt omkring visar dig uppskattning och vill belöna dig ska du absolut kunna gå emot Janteagen för några sekunder och säga "Tack, jag är jätteglad och verkligen värd det här för jag har slitit och slitit för att lyckas med detta".
Jag kommer jubla av glädje och stolthet när jag åker över mållinjen den 27e och det är ett minilopp jämfört med många andra men för mig är det rätt stort!
Hur som helst så hoppas jag att alla som inte jublade på plats i torsdags tog sig några rejäla glädjeskutt på vägen hem eller i mörkret hemma där ingen såg dom..... :)
Maten var god, vinet var ännu godare och det var kul att mingla runt bland alla trevliga människor och det blev en spontan, härlig kväll. Jag hoppas jag får chans att gå på det här igen, tackar Erik för att han bjöd med mig!
När nätverkandet var över drog vi vidare ut på stan och fortsatte festen ett tag till.. Skönt med en spontan torsdag och det var värt att vara dödstrött igår. Jag är ju inte direkt känd för att orka svira runt i veckorna men det var precis vad jag behövde! Uppladdningen för Vasan fick sig en törn, men man måste ladda mentalt också :)
Kom till skolan och skulle förbereda presentationen vi ska ha på tisdag, blev tvungen att köpa en semla för att orka och satt sen med gruppen hela eftermiddagen. Jag är väldigt stolt över min ambitiösa projektgrupp UNiT18, i veckan har vi startat igång med en ny räckviddsmätning och den här gången har vi höjt målet till 600 enkäter (från 400). Kommer bli en intressant mätning och se om den skiljer sig från den vi gjorde sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar