söndag 28 februari 2010

TjejVasan 2010

Anna, Lottie och jag har nu genomfört vårt första Vasalopp - TjejVasan 2010. Perfekt att börja med 3 mil, jag kände mig inte för trött när jag kom i mål, men inte heller upplagd att köra 6 mil till... Stora loppet får helt enkelt vänta ett tag och jag är glad och stolt att jag fixat detta 2 månader efter att jag köpt mina första längdskidor sen jag var liten :)
 i mål på 3h 11min!
Fick kramp under foten när det var 12km kvar och fick stanna några gånger och stretcha foten...blev mer och mer irriterad pga det, körde på så fort jag orkade ändå och det var tur att det inte var nån skönhetstävling för mitt ansiktsuttryck lär ha varit allt annat än vackert... aj aj dumma fot.. men när det var 3km kvar släppte det äntligen och jag kunde spurta mot mål!
Nästa gång kör jag under 3h!
Segershot i bilen på väg hem, smakade allt annat än gott enligt Lottie :)
7 400 startande brudar!
Alla åldrar, alla stilar! 
Uppvärmning!
Precis innan start, vi kom ganska bra in i startfältet men det var ju ändå trångt i början av loppet..
Startgruppen innan oss ger sig iväg
Anna's pappa körde oss och fixade boende i en liten stuga, Anna körde hårt på det här med whiskey - den funkar tydligen mot träningsvärk, blodcirkulation, humör, hunger.. ja allt :)
 
Vår maskot - Inge Glid a.k.a Åke iMål :)

Kvällen innan gick jag och Lottie ner på byn och spanade in målet för att få in känslan :)
Vasaloppsmässan fick sig ett besök, tänk om riktiga spåren varit såhär fina...det var dom inte kan jag säga!
En sån här skulle jag gärna ha!
 
Jag kan verkligen tipsa om Tjejvasan om du är sugen på en rolig utmaning och ett kul äventyr - mycket bra ordnat event med superproffsiga funktionärer och allt flöt på hur bra som helst. Man behöver bara ta sig dit och se till att ha allt med sig, kanske bra att ha nån som kan det här med att valla också :) 
3 mil kanske känns lite jämfört med stora Vasaloppet, men det känns ändå som världens SEGER att få glida över mållinjen och motta en medlaj!!!!
Firandet började ju redan i bilen på väg upp - Lottie är ju en av de mest peppande och positiva personer jag känner och jag är så glad att vi gör vår Tjejklassiker ihop! 
Vi diskuterade det här med MÅL - vad som är målet med allt vi gör egentligen, inte bara alla lopp? Är det resan eller slutstationen som är målet?
Vi kom fram till att vi vill ha så roligt som möjligt på vägen, men att vi aldrig skulle vara nöjda om vi inte tog oss hela vägen fram till slutet... jag måste ju säga att vi skrattar större delen av tiden tillsammans.. Och igår, när vi klev in i den stora hallen där vi skulle duscha och såg tusentals nakna tjejer i ett enda stort vimmel, iskallt golv, smuts överallt och en härlig svettlukt - då får även vi känna oss glamourösa :) hahaha

Vem vill med nästa år?



1 kommentar:

Frida sa...

Jag hade tänkt överraska och säga att nästa år är jag med - men sen kom jag till svettduschen och då ångrade jag mig. Snabbt. Så nu missade du chansen att få staka dig fram i snön med en riktig atlet!
För övrigt - stolt över dig, din lilla snoris!