Ibland kör livet på i 180 och man kan inte bromsa. Allt är kul, man har en drivkraft och man brinner för det man gör och då vill man inte stanna upp!
Men förr eller senare tvingas du stanna upp, oavsett om du springer in i den berömda väggen eller inte.
Jag gillar inte alltid uttrycket "lyssna på kroppen" för skulle man alltid lyssna på kroppen skulle iaf jag bli lat, tjock och arbetsskygg. Man måste lika ofta kunna säga till sin kropp att "nu jävlar gör du det här" och ta sig an sånt man kanske inte alltid orkar eller vill. Man kommer långt med vilja.
Men när man sagt till sin kropp lite för mycket och framförallt för länge, då måste man ha lite sunt förnuft och inse att man inte är en superhjälte med nya liv hela tiden. Titta dig omkring och fråga om du gör det du kan för att livet ska bli så härligt som möjligt.
Du har bara ett liv och jag tycker det Kalle har tatuerat på armen stämmer mycket bra:
You always have a choice
Jag och Henriette pratade om det ikväll, om hur det kommer säger att vissa väljer att byta väg i livet och hur vissa andra bara accepterar sin tillvaro fast dom mår skit.
Väljer man att leva i nuet och på allvar är rädd om sin fysiska och psykiska hälsa tror jag att man vinner mycket annat också. Förstör inte din kropp i onödan och stressa inte sönder ditt hjärta för du får ingen ny chans att leva. Det är jättesvårt ibland men frågan är om det är lättare att vakna upp en dag och inse att man är deprimerad, har magsår, inte orkar kliva upp ur sängen eller kanske får en hjärtattack...?
Inte för att jag brukar meditera, men att sitta stilla och varva ner har bra effekt oavsett om det sker på en höbal eller i soffa. Eller varför inte på fjället :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar