Livet från den BLINDA sidan

Fredag förmiddag. Igår morse öppnade jag mina nyopererade ögon för första gången sen i måndags eftermiddag. Likt en nyfödd kayyunge, dock inte lika smärtfritt. Jag var på första återbesöket på Opticare-kliniken här i Sundsvall och jag höll på att smälla till läkaren när han petade i mina ögon och lyste med en lampa starkare än solen. AJ AJ AJ. Men han fick ut bandagelinserna som suttit som skydd sen operationen och efteråt kändes det betydligt skönare. Jag ser inte tangenterna bara så ni vet. Men jag bloggar ändå, inget ska få hindra mig från att blogga såhär länge igen. Herregud, man har väl knappat på datamaskin tillräckligt länge nu för att kunna göra det som blind! Jag såg 20% igår morse och just nu känns det inte så mycket bättre. Jag ser men det känns som jag tittar genom en vit tröja hela tiden plus att mina ögon är extremt trötta och ögonlocken mycket tunga. Jag ser inte vem som ringer på min mobil och jag kan inte läsa sms så min syster är min sms-assistent! Jag är riktigt ljuskänslig och måste ha solisar även inne ett bra tag frmaöver- Det gör ONT när ljus kommer in i ögonen och jag vill inte gå utanför dörren när det är sol. Perfekt att man ska till Kalifornien alltså! :-P Jag mår lite sisådär efter ett gäng starka värktabletter och nästan ingen mat. Efter en vecka ska jag tydligen kunna köra bil, och det är ju på måndag eftermiddag. Vi får väl se. Jag är glad om jag tar mig till L.A. på onsdag och inte hamnar i Moskva för då får Frida komma och hämta mig!! Måste ta en pause. Nu vet ni iaf att jag lever och jag ska bli bra, snart. Veckans fråga: Hur gör Stevie Wonder egentligen? Är han verkligen blind, på riktigt?????