Man säger alltid att man ska ta vara på livet och allt man har.
Gör man verkligen det? Hur många gånger ska man säga att man älskar dom man älskar, att man uppskattar allt man har och att man njuter av livet?
Alla har vi det jobbigt ibland, mer eller mindre. Livet är inte enkelt och upplyftande alla gånger. Men man har i allafall alltid den där känslan av att allt blir bra förr eller senare och man kan oftast vara tacksam för en hel del man har omkring sig. Jag tänker väldigt mycket på allt som rör mitt liv. Jag har varit med om en del jobbiga saker enligt mig själv och tror att jag har lärt mig mycket av det samtidigt som jag önskar att jag sluppit gå igenom dem. Men man måste fokusera på de positiva konsekvenserna om man ska kunna glädjas och inte bli deprimerad. Jag funderar mycket på det här med inställning. Allt handlar om inställning! Vill man nånting tillräckligt mycket så går det. Ingen kan få mig att känna mig på ett visst sätt utan det är jag som väljer att vara glad, ledsen eller arg. Jag tolkar situationen och utifrån det kommer känslorna. Jag försöker ha en mycket positiv inställning till allt och försöker hitta små glädjeämnen även när det känns tungt. Jag kan inte se att jag skulle kunna bli helt deprimerad. Men det är mycket man har kvar att lära sig. Det finns många saker jag fortfarande vill säga men som aldrig blivit sagda.
Döden är jag rädd för. Döden ger mig kalla kårar och en sån olust att jag får ont i magen. Jag förstår inte hur man hanterar död. Situationen är liksom bara på ett sätt då. Död. Vem kan påverka det? Ingen. Då tror jag man som människa utsätts för den största prövningen nånsin. Jag tänker ofta på hur många männsikor där ute som bär med sig sorg i vardagen. Att klara av att ha en positiv inställning då är något jag beundrar.
Det går inte att gå runt och tänka på döden och liknande, men helt plötsligt händer nånting som har med död att göra som får allt annat att verka helt betydelselöst och banalt. Och då ser man bara död överallt.
Tänk vad snabbt livet kan ändras.
Att ta vara på varandra och inte vara rädd för att visa kärlek och omtanke är det viktigaste i livet tycker jag. Det är så många som stänger inne sina känslor och aldrig tar chansen att visa dem. Jag försöker att inte skjuta upp saker som har med känslor att göra för det kan man få ångra.
Man vet aldrig när det är för sent. Man vet aldrig!!
Jag vill skicka en stor kram till min vän som har det väldigt jobbigt just nu. Jag hoppas att du orkar med dag för dag och att du tänker på de härliga stunderna som har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar