Skjutsade Freddie till LAX nu och såg till att han kom i väg smidigt och säkert =) Inte så sorgligt eftersom vi ses om en dryg vecka i Uppsala.
Alltid när jag är på en flygplats får jag en speciell känsla. På väg. Man är alltid på väg någonstans och jag och Gino pratade igår om att vi lever lite som zigenare. Det är inte direkt så att vi har svårt att acklimatisera oss numera. Eller jag har nog aldrig haft det men nu är det verkligen så att jag flyttat runt senaste åren och jag känner mig faktiskt hemma överallt där jag har det jag behöver. Ena dagen är jag här, åker cab bland palmer och åker till skolan i Santa Monica...och andra dagen är jag hemma i vinterslasket och går till jobbet i Uppsala. Konstigt.
Just nu känns ju självklart Los Angeles mest som hemma och det kommer kännas som att jag är i Sverige på besök den första tiden innan jag inser att det är där jag ska stanna, i allafall för ett tag. Gino sa till mig att det känns konstigt att jag ska åka men att det känns ännu mer konstigt att jag kommer komma tillbaka om tre veckor igen.... Haha, vi får väl se! =)
Den här veckan blir det många "sista gången...." för mig och det känns väldigt tråkigt. Jag har mycket att stå i vilket är väldigt bra för då ligger tankarna på det och inte bara på det som är jobbigt just nu. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att mitt liv ser väldigt annorlunda ut nu framöver än vad jag trodde för två veckor sedan...men det ska väl gå in snart kan jag tänka mig. Jag kan ju inte göra någonting åt saken.
Mamma tjatar alltid om att alla dagar innehåller Guldkorn och så är det väl. Bara det att jag har svårt att se dem just nu eftersom det är en massa gruskorn i vägen.
Är glad att jag har så många fina vänner som gör det dom kan för att få mig glad och på bättre tankar. Tack!
Nu ska jag städa och sen ska vi jobba i Westwood där jag och Josse ska vara cocktail waitresses för omväxlings skull. Drinkar är roligare att servera än mat då man måste bära tallrikar som väger bly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar