Tji fick jag men bröder har jag

Äntligen slutade man tidigt en dag och hade tänkt ta en promenad med Jossan. Men då ska självklart himlen svartna och regnet komma! =(
Så det var bara att tigga till sig ett Nordea-paraply på jobbet och knata ut i det blöta. Kom nyss hem och såg färdigt slutet av "Dreamgirls", underbar film! Beyoncé och Jennifer Hudson är så otroligt vackra och duktiga sångerskor att man blir lagom avis. Varför har inte jag en sån sångröst? (Okej, för att jag är vit men ändå...kunde haft en hyfsat stämma ändå ju!). Ännu ett bevis på att livet ÄR orättvist. Mycket så.

Ska greja lite här hemma och sen möta upp Lotta för att shoppa mat och sedan hem till henne för att laga den. Det ryktas om räkgryta, mums!

Ringde till storebror Fredrik idag för att se om han och familjen var i Sthlm och det är dom. Skulle så gärna vilja strosa runt på Skansen med dom imorgon, men vädret verkar bli dåligt och då är det inge kul. Men jag vill gosa med lilla Oliver och umgås med Jenny och Fredrik som jag så sällan gör. Det är konstigt, förr om åren såg jag Fredrik varje dag. Eller i allafall var det så under 2 år när vi flyttade in på Hagavägen. Han var helt galen då (ni anar inte) och gjorde en massa knäppa saker. Men jag kan sakna dom stunderna ibland. Speciellt med tanke på att både han och hans lillebror Jocke (inte liten iofs!) flög ut så snabbt och vi tappade helt kontakten ett tag...eller vi hördes ju men inget på rutin som det var förrut. Och vi har så olika intressen så det var knappast så att vi råkade stöta på varann ibland här och var.
Tror inte att dom läser min blogg men jag vill ändå säga några ord om mina plast-bröder. Jag tycker fortfarande att jag är deras syster (håller hårt på det här med släkt även om man inte ÄR släkt) och vill vara en del i deras liv (mig blir man sällan av med så lätt). Jag drömmer om en framtid där alla vi ordnar stora middagar och vi ses och umgås med barn och vuxna tillsammans. Vi är trots allt 7 syskon om jag räknar med plastisarna och halvisarna =)

Hur som helst kom jag att tänka på de många stunder då jag legat och sett på film med Fredrik och Jocke hemma i Haga. När jag alltid fick killa Jocke på ryggen och sen när han skulle killa mig så orkade han 5min och sen la han av. Usch så fruktansvärt snäll jag var som kunde killa i en evighet...ja, jag skulle nog fortfarande killa honom om han låg här, haha. Och Fredrik som ALLTID somnade. Först ägnade han 15 min åt att tjata på mig att vi skulle se film. Sen när jag väl gett med mig (eftersom jag alltid gör det) så tog det inte mer än nån minut så sov han och där låg jag med nån kill-film och fick glo alldeles själv. För jag var ju inte smart nog att gå och lägga mig i min egen säng utan låg ju tyst och snällt kvar. Hur dum var jag?
Men nu skulle jag nästan vilja ha tillbaka nån sån stund för det var rätt mysigt. Det tillhör nog det mysigaste mina plastbröder och jag gjort ihop för annars var det mest "kittla Chris så hon nästan kvävs", "rita mustach på Chris pojkbands-affischer", "reta Chris för hennes nya kille" eller "väck Chris på morgonen med blockflöjt och kastrull-lock". Det är alltså ett UNDER att jag ens skriver om dessa bröder för dom var rätt hemska. Men som Fredrik alltid sa under mina värsta år: "Vi härdar dig bara"....så var det kanske också? Jag är ju stentuff idag. Kom igen brorsorna! Blir det problem kan jag bara ta hjälp av Jossan som bott ihop med sin bror, då måste man vara ännu mer stentuff! =)

Syskon är bland det bästa som finns, historien om mina 4 andra tar vi en annan dag.

Fredrik och Jocke, mina älskade plast-bröder, har varandra att luta sig mot när det blir svårt. Kanske kommer jag behöva luta mig mot er en dag och då hoppas jag ni står där!