söndag 27 januari 2008

Cash IS King, Jews ARE rich

Katchiiiiing! Då var man drygt 300 dollares rikare än igår! TACK TACK, det var värt att vara uppe i snart 22 timmar och stå och gå hela dagen och servera snobbar. Men jag hade inte fått betalt på ett tag, jag tjänade ju tyvärr inte allt idag, så det blev lilla julafton bara därför=) Imorse jobbade vi på ett nytt ställe och de var verkligen professionella för ovanlighetens skull. Varför? Jo, för att vi jobbade åt "the city of LA" och cateringfirman måste följa vissa regler som till exempel ge oss rast och sen inte låta vem som helst springa runt i köket och sprida bakterier. Detta gäller INTE riktigt för cateringen i de judiska tempel där vi annars jobbar kan man säga. Så gissa om det var skönt med omväxling imorse, ingen som skrek och gormade (även om de var strikta) och ingen som sa åt en att plocka upp servetter från golvet bara för att de själva inte vill. Men ikväll var vi tillbaka i Sinai Tempel i Westwood, där vi för det mesta jobbar och där familjen Slavdrivare styr och ställer som om de ägde världen de står och går på. Först har vi morfar, som äger firman, han är snart 100 år och drar sig inte för att domdera värre än någon annan. Några typexempel på hur han är: "-Ey you, come here. Don't you know Im the boss here? I'll show you how to do this..." eller "-Ey you, listen. Button up your jacket." eller "-Ey you, go to the back of the room so the people there can actually get some food. You're just walking around here and Im not buying that." eller "Ey you, PICK THAT UP" ...eller varför inte när han går in i köket och viftar med handen så att alla ska flytta på sig så han kan komma fram till efterrätten och äta direkt ur pajformen med sina äckliga händer innan gästerna ens fått dessert. KARLN ÄR VIDRIG! Sen har vi hans dotter, Paula. Hon är inte ens en satkärring, hon är värre. Hon kan inte vara trevlig, jag tror inte ens hon vet hur man gör. Så jag har lagt ner, jag ser henne inte, jag hör henne inte och jag undviker henne i största möjliga grad. Fet är hon också. Och idag höll hon på att halka i köket och jag hade offrat halva lönen för att få se henne göra det. Sist men verkligen inte minst har vi Paula's son Matthew. Han väger ca 200kg, är flintskallig och 25 år. Trevligt. Han skriker på oss alla så han blir vinröd i ansiktet och han tror att han är kung bara för att hans morfar äger en cateringfirma och för att han har en iPhone som han tar upp 5 ggr i minuten. Han har världens konstigaste röv också, FYI. Den här familjen får mig att undra så mycket om så mycket här i världen. Hur går det ihop? Hur kan de lyckas ha ett företag (som ändå går bra) ihop när de bara skriker, till och med på varandra? Jag tror inte heller att de är riktiga judar, i allafall verkar de inte vilja leva efter de tio budorden och speciellt inte de fem sista eftersom de beter sig förjävligt mot oss rent ut sagt. Jag har sån lust att bara gå därifrån nästa gång de säger något, men man vet att Michael (vår chef) är den som får skit för det och han är så snäll att jag inte vill sätta honom i den situationen...så därför ler vi alla som de lydiga slavar vi är. Men ikväll höll jag, Kalle och Gino på att flippa totalt på den här familjen. Droppen kom när morfar på slutet av kvällen, när vi håller på att städa allt, sätter sig på en stol vid ett av mina bord och FISER! Annars var det en intressant kväll, det var en "fundraiser" med bara templets egna anhängare och de skulle donera pengar till deras jude-skola eller nåt i den stilen. Ni skulle sett vad de auktionerade ut..bland sakerna fanns t.ex. en persisk matta för 5 000 dollar, 18st Clippers biljetter, klockor för 4 000 dollar, presentkort på mat och för att inte glömma det bästa på hela kvällen.... En parkeringsplats i templet!!!!!! Nån lat jävel vann budgivningen och ska betala 4 000 dollar (ca 30 000SEK) för att få ha en egen parkeringsplats i templet under ett år....men det är klart, den låg ju brevid hissen så då kan det ju vara värt lite extra om man slipper att gå 50m :-) Sen fanns det ju dom som bara donerade pengar utan att köpa nåt och det var väl en 5-6 familjer som sträckte upp handen och skänkte bort 10 000 dollar var. Tänk om dom hade kunnat ropa ut något i stil med: - Who would like to pay for this poor, Swedish girl's tuition during the next four years? Undra om det hade funkat? Nu är jag så otroligt trött, imorrn är det söndag och det ska fortfarande regna så jag ska nog bara ligga inne och pilla mig i naveln. Eller jag borde verkligen gå och träna lite lätt för att komma igång igen. Och sen hade vi ju det där med att planera för vad som händer när jag åker härifrån....jag har snart alla bitar på plats men fortfarande är det lite kvar. We'll see.

Inga kommentarer: