Im back!

Måndag kväll och Chris har ungefär 100 saker att fixa inför resan. DÅ mer eller mindre lossnar min ytterdörr. Nästan som ett skämt, men jag imponerades av mitt lugn som jag lyckades behålla. Ringde Bostadsakuten och efter en stund kom Håkan och fixade dörren tillfälligt. Tänk om det hade hänt några timmar senare.. ibland ska man ha timing :)

Jag packade klart under natten och Jocke underhöll mig. Ingen sömn, det var viktigt att hålla ut. Som två zombies kom vi till Arlanda. Hej huvudvärk och magknip. Sov till London. Där hade vi hela 60 min på oss att checka in och ta oss till nästa plan. Detta gjorde att vi inte fick sitta brevid varandra och jag lyckas ju alltid hamna brevid gubbar när jag flyger. Till skillnad från tidigare höll dessa två käften så jag fick en behaglig flygning om man bortser från inflygningen som gav känslan av att vara i en tvättmaskin. Skakigt och jag tycker inte om att inte se ut när jag flyger. Am Airlines serverade pizza på planet som bestod av deg med massa ost på. Inga konstigheter alltså.

Tullen ger mig alltid ett helvete. Nästan så att jag skulle kunna överväga att välja ett annat resmål ibland. Jag höll på att bli tokig idag, tusen frågor och löjlig granskning av mitt debitcard, id kort och Frida. Det är en fördel att aldrig ha satt foten i det här landet tidigare. Det är inte en fördel att ha två visum i passet som jag har.  Dom gör bara sitt jobb. Men ändå. Det var tydligen extremt konstigt att jag och Jocke tagit samma plan men inte skulle bo tillsammans här. Ja ja. Jag kom in till slut.

En taxiresa kan knappast va skönare än när den går från LAX :)

Slängde in sakerna hos Jack och sen drog vi direkt till CPK för middag! Det ligger mitt emot mitt gamla hem :)

Det gjorde heller ingenting att en NBA match mellan Boston och Cleaveland visades just när vi käkade... LeBron gjorde sitt!

Sedan gick vi till Barne's & Noble's och bläddrade i lite böcker och tidningar, köpte en kaffe på Coffee Bean (tar Starbucks imorrn) och sen var det äntligen dags att möta upp Frida & Marcus för att se....

Michael's ihopklippta scener från repetitionerna av hans show i somras. Känslosamt och otroligt häftigt. Han var fortfarande kungen av pop in i det sista och jag hoppas att alla kritiker håller inne med allt skitsnack för alltid nu. Han var världens bästa artist och sången och dansen kommer leva vidare överallt i världen. Tänk om man hade fått se den här konserten live! SE DEN på bio hörrni!

Gino med sin medium-size dricka.

Jag har fattat att jag är i USA nu. Det här kommer bli hur kul som helst :)

Men då var det det här med jetlag då........