Det är fortfarande måndag här hos mig. Jag har tänkt på min mamma hela dagen, vi skypade imorse och det är ett år sen idag som jag fick det hemska telefonsamtalet från henne och Per på sjukhuset. Sånt sätter spår i en som inte är alldeles lätta att sudda ut.
Vill verkligen inte tänka på det nu men det är oundvikligt. För allt det hemska har ju hänt, det var ingen mardröm, hur ofattbart det än känns idag ett år senare. För oss gick det bra. För vissa andra gör det inte det.
Jag kommer aldrig nånsin ta mitt eller någon annans friska liv för givet. Det är en klyscha att man ska ta vara på varje dag - men den stämmer!
Att få vakna frisk varje morgon borde få alla oss att uppskatta livet ännu mer, men så funkar det ju inte alla gånger.
Livet är för kort för att kastas bort på saker som inte får dig att må bra. Lev inte för framtiden eller för någon annan, lev i nuet och njut av att få vara frisk.
Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig!
Mamma, du är årets kämpe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar