Anti-stress!

Nu är det nära. Snaaaart är jag hemma hos min familj som jag inte sett sen i somras. Inte är det någon skillnad att bo i Uppsala jämfört med L.A inte. Jag träffar ju ändå aldrig min familj :(

Saknar inte Sundsvall lika mycket som mina nära men nu på vintern skulle jag hellre bo där, nära skidåkning och isar.

Emellanåt är det mycket jobbigt att alltid vara den som aldrig är med (jag och lillebror är lika utanför). Jag missar födelsedagar, middagar, dop, fester, att se min syster rida, hundpromenader med mamma, att bara kunna åka till farfar en helg och fiska eller plocka svamp. Visst, det är bara 3h med tåg upp, men det kostar och jag har bara 48h varje helg. Med andra ord är jag dålig på att prioritera min familj och det är jag inte stolt över. Jag är dock väldigt stolt över hela min stora familj och det kommer bli en mysig jul!

Jag vet inte om jag någonsin kommer bo i Sundsvall igen, men dyker kärlek eller jobb upp där så kan jag ju tänka mig en flytt tillbaka. Havet och familjen lockar!

Min pappa ringde ikväll med ett tragiskt besked, hans kusins man körde ihjäl sig i söndags. Tänker på den familjen och vilket helvete de går igenom nu. Ta aldrig dagarna med dom du älskar för givet!!

Igår hade vi en riktigt bra föreläsare i stresshantering. Alla vet att stress är dåligt i långa loppet och alla vet att man inte ska stressa i flera år. Men alla lever inte som dom lär.

Marianne, som föreläsaren hette, berättade sin intressanta hisoria om hur hon gick in i väggen när hon jobbade som präst och hur hon har klarat av att jobba sig tillbaka och startat ett företag. Hennes sjukskrivning ledde alltså till något bra, hon är en lyckligare människa idag. Hon var tvungen att åka rätt ner i botten för att hitta vägen till ett lyckligare liv och inte för att utbrändhet är något att sträva efter men - hamnar man där ska man inte ge upp för det går att ta sig tillbaka, det går att vända en motgång till något bra.

Som så mycket annat här i livet - efter regn kommer solsken och du måste kyssa många grodor för att hitta din prins. Okej inte alla, men dom flesta av oss :)

Det var mycket inspirerande att lyssna på Marianne, vi fick göra en del bra övningar och jag gick därifrån med flera användbara verktyg.

Jag är rent ut sagt stolt över mig själv för att jag så sällan stressar numera. Jag tror det delvis kan ha att göra med att jag blivit mer medveten plus att jag bor själv och kan varva ner mycket mer när jag väl är hemma. Det är en stor skillnad på att ha mycket att göra hela tiden och att stressa. Fullt upp har jag ju jämt men jag stressar inte upp mig i onödan så att min kropp tar stryk. Det vet jag flera av mina vänner som gör däremot och NI ska tänka på att ingen annan kommer sluta stressa åt er.

En annan orsak till att jag stressar mindre är för att jag trivs bättre än på länge med mitt liv. Jag har hittat något att göra som jag brinner för och har vänner runt omkring mig som gör att jag aldrig blir rastlös. Rastlöshet framkallar stress hos mig och det är något jag jobbar med att få bort. Jag mår helt enkelt bättre när jag har fullt upp än när jag är ledig och det är kanske inte så nyttigt alla gånger. Tankarna som kommer är ungefär "varför ligga här och slappa när jag kan göra något mer vettigt, träna, planera, städa, jobba, plugga..." osv. Sen kommer stressen inom mig för jag anser mig inte förtjäna att ligga och lata mig när det finns jobb att göra. Men det kommer ALLTID att finnas mer jobb att göra, jag kommer alltid kunna göra lite mer än det jag redan gör och det går inte att tänka så. Idag accepterar jag att jag inte hinner allt jag vill, det gjorde jag inte förrut. Och jag jämför mig med andra i min närhet som verkligen stressar, då känner jag mig coollugn.

Prestationsångest, kontrollbehov, krav på sig själv, bekräftelsebehov och svårigheten att säga nej är också sånt som vi diskuterade igår. Otroligt relevant eftersom jag går en utbildning tillsammans med 32 drivna själar som har skyhöga ambitioner. Alla klarar inte sin egen press!

Marianne påminde oss om att inte glömma att ha "egen tid" lite då och då. Egen tid för mig är att träna eller umgås med vänner. Men det är ju inte alltid ultimat egen tid eftersom jag delar den med andra.

Men jag har börjat bada skumbad i höst och det är verkligen egen tid för annars vore det trångt. Känns faktiskt sjukt lyxigt men allt som behövs är hett vatten och skum. Jag lägger mig i badet och lyssnar på avslappningsmusik eller bara tänker igenom saker. Ingen mobil, ingen tv, ingen som stör.... = egen tid! (tips till Jossan, Marie m.fl som skulle behöva det!). Känns inte riktigt som jag ännu, men jag märker att det är bra för mig så jag ska fortsätta bada :)

Nu blev det ett långt inlägg igen.....