söndag 27 september 2009

Lidingö Tjejlopp 2009

TACK för alla peppande SMS idag, ni är för gulliga allihopa!



Efter att ha varit hängig i flera dagar trodde jag det skulle bli svårare att tagga till inför loppet. Men bara jag kommer till en plats med glada, pigga träningsmänniskor så går det ganska lätt!
Jag hade ju mamma med mig som lovade att heja fram mig och Lottie :) Första gången vi har nån med oss och det är klart att det är roligare med lite egen publik, det ger extra energi! Plus att vi nu fick fina bilder som jag måste lägga upp...


Jag fick en mumsig hälsosallad av mamma till lunch!

Två svenska Tjejklassiker tjejer :)

Lite mer high tech detta lopp, med ett chip på foten som tog tiden!

Det gäller att sticka ut! :)

...Det gäller även att vara så långt fram som möjligt!

En av 7 startgrupper. Vi var inte ensamma på banan direkt...

Startskottet gick och jag tappade Lottie på 2sek, haha!

En blågul Chris kämpar sig fram :)

Här var det bara några hundra meter kvar till mål och jag hade blodsmak i munnen och trodde mitt hjärta skulle hoppa ur och skulle jag stannat till skulle benen gå av typ... skön känsla ändå på nåt sätt!

När jag såg mamma stå där så kände jag bara hur fantastiskt det är att ha en HEL och FRISK kropp som jag kan pressa så hårt jag bara vill. Att det inte är nåt som sätter stopp för mig och min förmåga som jag inte kan påverka själv.

Det är viljan som får mig att orka i jobbiga lägen. Och i den tuffa Abborrbacken var det Lottie's ord som pushade mig att springa hela vägen, jag vägrade att stanna och gå!

När man inte tror att man orkar mer... så orkar man alltid lite till :) 
testa så får ni se!

Lottie redo att spurta i MÅL!

Vatten, banan och stretching TACK!

5e och sista medaljen 2009, kändes såååååå skönt!!!

Fick en skumpa av min underbara klassiker-partner! TACK bruden!! Är så glad att vi gör det här, kommer bli ett minne för livet och idag kan jag verkligen säga att mitt psyke stärktes!


  Den här delen av min Tjejklassiker sprang jag för min mamma!

Inte bara för att Du var med idag och peppade och höll oss sällskap, utan för att Du kämpat så mycket hårdare än alla andra i år, och vunnit. Du borde få alla mina 5 medaljer flera gånger om!
Det är så underbart att göra alla "vanliga" saker med dig igen och du har fått mig att inse ännu mer vem jag är och vad jag värdesätter i livet, och det uppskattar jag. 
Jag älskar dig och nästa år springer vi nåt lopp tillsammans :)

   ♥♥♥

2 kommentarer:

carola sa...

Du är så grymt duktig Chris! Och vad fina ni är tillsammans du och din mamma <3 Tårarna rann när jag läste detta inlägg, så härligt att din mamma är frisk igen och får leva normalt!

Puss puss!

Vila nu nästa vecka och njut av vad du åstadkommit, det är du värd!

Josie1 sa...

Du är så duktig!! Blir så stolt och imponerad. Massa kärlek